Snart allvar igen!

Då var helgens jobb avklarade. Ganska bra helg känns gött att få in lite pengar!
Mindre bra känns det på andra sätt.
När ska man ge upp och gå vidare?
Hur många smällar ska man behöva ta för att inse?
Hur sårad ska man behöva bli?
Jag vet att allt jag gör är menningslöst men ändå har jag ett litet hopp.
Kan jag bara inte fatta att detta hoppet inte finns?
Att jag bara är luft.

Jag vet att det var nog för längesedan men jag kan bara inte förstå.
Varför ska jag vara så dum?
Varför kan jag inte sätta stopp?

Jag känner mig så jävla sårad.
Det ändå jag vill är att få lite kärlek någon som uppskattar mig för den jag är och som även gillar mina dåliga sidor?
Jag känner att jag har sånt behov efter närhet ju längre tid det går utan, desto ondare gör det!

Jag skulle behöva nån som jag vet finns där och som vet att jag finns där för den.
Jag vill betyda något för någon.
Kärlek är så fint.
Finns det nån bättre känsla än att vara kär? okej mycket dumt kan man göra när man är kär.
känslan av att sväva på moln.
Fast om ens känslor inte blir besvarade så gör det bara ont.

Är så less på detta nu.
Ge mig kärlek!